Högbobiken

Så där! Nu har jag förmodligen avslutat säsongens sista tävling? Känns konstigt och kommer nog ta någon vecka innan jag förstår det, mycket att smälta.

Var roligt att tävla på hemmaplan igår och har nog aldrig längtat så mycket att tävla som igår. Senaste 2-3 dagarna så har jag känt igen kroppen efter dryga 1.5 månad – släpandes med en seg kropp av sjukdom och allmänt trötta ben.

Starten gick av stapeln i ett hårt startfält. Jag fifflade med att få i skon i pedalen vilket är första gången för i år, men lyckades avancera mig som tvåa bakom Svenska Mästaren: Mathias Wengelin. Gick hårt som bara den första kilometern för att sedan avta, vi ska ju ändå cykla 60 km efter en hård bana. Blev glad och taggad efter någon minut då jag insåg att kroppen svarade fint och kunde följa med i relativt lugn och ro.

Vi lyckades följa med Flockhart och Wengelin under första loopen på 10 km och större delen av andra då det gick fort som bara den på flacken och kunde hämta in de förstnämnda efter att de fick luckor efter stigarna. Försökte att gå med på ett stigparti men fick hjärtat i halsgropen och väntade in de övriga för att sedan jaga ikapp snabbingarna igen. Sedan sa de tack och hej i en klass för sig.

Viktor Junell synade backen efter några kilometer och fick bryta. Hoppas det gick bra!

Första timmen var jag pigg som bara den och tänkte att det blir pallen idag. Självklart började jag att få krampkänningar redan vid 60 min vilket aldrig har hänt innan? Och isåfall har det försvunnit efter lite vätska men nu spreds krampen från midjan och neråt i alla muskler. Å andra sidan har jag inte cyklat längre än 2 h på väldigt länge. Detta resulterade till en sittandes cykelposition efter stigpartierna som jag förövrigt hade problem med igår, kände mig som en nybörjare efter stöket trots att jag har cyklat en massa brötig stig på sistone. Grabbarna var snabbare än mig under de tekniska partierna. Speciellt Johan Palmberg som åker ruskigt snabbt på stig. 

När det återstod cirka 4 km kvar så fick jag släppa pga krampen och förlorade pallen, den fick då avgöras mellan Emil Hedlund, Jens Wickberg och Jonathan Steen. Riktigt surt men fasiken så mycket bättre resultat ifall jag blickar tillbaka på senaste månadens misär. En bit kvar till min fart under säsongen men skönt att avluta på detta sätt.

Ett mycket stort grattis till den starkare Jens! Imponerande 🙂

Lånade bilder från Högbobiken via Facebook:

image

image

image

image

image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s